Alla frågar. Var den bra? Var den bra? JA DET VAR DEN! Den var riktigt jävla mäktig! Alla ni som har någon kärlek till Michael Jackson borde se den - på bioduken! Absolut inte hemma i soffan, då blir det inte samma effekt. Det ska vara det där maffiga: mörkt, bio-stolen, bio-ljudet, den stora duken, ni vet..

Jag själv var inget jättestort fan av Micheal innan han dog, det var efteråt som jag insåg hur stor han var. THE KING OF POP. Men jag måste faktiskt vara ärlig & erkänna, att jag tyckte han var väldigt mysko. Jag viste ingenting om honom, hörde bara hans låtar. Men idag, fick jag en helt annan bild av honom. Vilken härlig männsika han är! Vilket stort hjärta han har, till hans familj & hans medhjälpare som skulle vara med på konserterna. Musikerna, bakgrundsdansarna, resigörerna, alla!



Det som fashinerade mig med honom var att han var så grymt närvarande på repetitionerna (dem filmen handlar om). En till grej fick jag veta idag som jag heller inte viste förut, det är att det är Micheal själv som koreograferar & lär alla scendansarna alla danssteg, varenda ett! Hur den människan kommer ihåg alla olika danser, & varenda liten ton till alla låtar är väldigt fashinerande tycker jag. Inte konstigt att han var sliten i slutet.. Men det är nog lättare att vara så insatt som han var när man får så mycket kärlek tillbaka av vad han gör. Man vet ju, fansen älskar honom! Precis som han visade i filmen, att han älskar dem minst lika mycket tillbaka.

Filmen avslutade med min favorit, Man in the mirror.

Som han själv säger, god bless you.